Försöker skriva. Försöker prata. Det är aldrig tillräckligt. Jag får inte fram det jag vill ha ur mig. För mycket ångest. För mycket självhat. Det river i mig. Få bort allt från mig. Skär av det. Skär av alltihop tills bara skelettet finns kvar. Plocka isär och hugg i småbitar. Släng iväg.
Det gör så jävla underbart ont. Jag är så jävla fast, och jag vet inte om jag någonsin kommer härifrån.
Kommentera