Vad är klockan? Hur länge har jag sovit? Nummer överallt. Magen värker. Vad var det den här gången? Radion hörs. Magkänslan skriker att jag ska hålla mig distraherad. Hämtar mitt vatten. Känner lukten. Berget läggs på axlarna. Dag nummer två. Hur många är det den här gången? Var är dom nu? I två veckor hälsades lådan hej och hejdå. Hej och hejdå. God morgon. Godnatt. Första och sista som sågs varje gång. Ingen flykt. Halv elva syns det. Ska det vara så jävla svårt. Trött på lögner och kurragömma. Ont i magen. Spiralen ner, det går fortare och bromsen fungerar inte. Hur lång tid är det kvar? Stapplar. Gnäller. Dörr ett öppnas. Dörr ett stängs. Skorna hörs. Dörr två öppnas. Dörr två stängs. Var är det den här gången? Försöker fly. Vill inte bry mig om nummer för en liten stund. Bara jag slipper möta verkligheten. Det spårar. Nittio minuter. Fyrtiofem kvar. En första hälsning på en bänk. Blundar. Dörr två är öppen. Dörr ett öppnas. Möter lukten. Magen vrider sig. Ögonen bränner igen. Dörr ett stängs. Insidan låter men jag kan inte agera rätt. Hämtar mitt vatten. Steg efter steg efter steg. En blå bänk. Synar med dödsångest. Låt mig försvinna. Försöker att distrahera. Försöker fly. Får inte falla igen för då är det kört på riktigt. Kroppen värker av månadens timmar. Matas. Fyrtiofem minuter går och spelet fortsätter. Lögner som ingen tror på. För vi alla vet sanningen. Jag hade nästan glömt hur det var att må dåligt på grund av någon annan.
