Tror jag har suttit i en halvtimme nu och försökt komma fram till något att skriva, men jag kommer inte fram till något. Bara ännu en grej som kom i och med flytten.
Har sjunkit så jävla mycket och så jävla snabbt sedan vi flyttade. Det har blivit mer tydligt nu efter studenten. Jag kan inte skriva. Jag kan inte fota. Jag kan inte teckna eller måla. Jag orkar ingenting. Jag orkar inte gå ut. Bara att gå ut och sätta sig är för jobbigt majoriteten av dagarna nu så jag orkar inte få ut mig själv på några promenader (vilket också gör ångesten sjuhundrafemtioelva gånger värre..). Och det gör allt så mycket värre så himla snabbt. Så fort jag inte är distraherad på något sätt utanför huset så börjar det bli mer och mer som under sena 2012/tidiga 2013. Så nu efter studenten har det bara gått käpprätt åt helvete basically. Fram till dess grinade jag typ aldrig längre förutom vid ångest- och panikattacker typ. Nu är det sällan det går en dag emellan igen. Och nu har jag ingenting som kan distrahera längre. Folk flyttar och jag vettefan vart jag ska ta vägen. Jag har inte sökt till någon skola, jag hittar ingen kurs som jag är intresserad av, det är så jävla svinsvårt att hitta jobb och bara.. fan. Jag hatar att inte ha en plan. Jag har ingen. Överhuvudtaget. Dom liksom krossades efter flytten typ. Det hade varit bättre om det aldrig hände. Om jag fortfarande var hemma. I mitt rum. I min safezone.
Jag försöker att distrahera mig själv. Hitta ork. Hitta nya sätt. Men det funkar fan inte. Har sån sjuk jävla hemlängtan så det finns inte. herregud jag kan inte ens skriva om det utan att börja grina. Att vara i Nora hjälper inte heller som jag hade hoppats på. Allt påminner om att åka hem. hem. rätt hem. Blir väl bara en tidsfråga innan det blir som november/december 2013. fast då kanske jag äntligen får en tatueringsidé haha. Försöker alltid att hantera allt med humor. eller så droppar jag äntligen lite till. eheheh oops
