Jag försöker att acceptera hur min kropp ser ut nu. Jag försöker så jävla hårt. Jag känner hur den återhämtar sig. Hur värmen sakta, sakta kommer tillbaka. Märker att jag inte längre fryser trots att jag sitter i svarta kläder mitt i solen och det är 24 grader. Det blir inte längre helt svart framför ögonen varje gång jag reser mig. Blir inte svimfärdig av minsta lilla. Orkar gå lite längre. Ta i lite mer. Men jag fucking kan inte. Jag står inte ut i den här kroppen. Jag känner inte igen mig själv i spegeln längre. Det är som att jag tittar på någon annan. Det känns som att jag är någon annan. Jag har inte varit såhär obekväm i min kropp på så länge. Jag svär att alla kassörskor pratar om mig. "Gud vad hon har gått upp". Skrattar. Jag svär att alla skrattar och pratar.
