Medan andra sitter samlade runt bord, grillar, krogar och på hemmafester så sitter jag på golvet i köket framför kylskåpet och frysen och gråter. Vafan ska jag äta? Vad fan får jag ens äta? Egentligen ingenting. Värlskriget härjar som vanligt men ångesten är värre, för fan vad värdelöst det är. Sitta ensam och göra allt för att undvika den mat jag kan. Överlycklig för under helgen lär gymmet vara tommare än vanligt.
Räkna. Det är allt jag gör. Räknaräknaräkna. Bara siffror. Distraherar mig från alla andra tankar. Jag som hatar matte. Sitter timme in och timme ut. Räknar och räknar på alla sätt som finns. Hjärnan är helt slut men jag måste räkna klart. När nu klart är.
Varje droppe och varje smula måste bort, men ingen mängd är tillräcklig.
</div
Kommentera